Daniel och döden
I ett gammalt hus i Tvärred sitter en av bygdens största artister och tänker på döden. Följ med hem till albumaktuelle Daniel Norgren.
Daniel Norgren har ont i ryggen. Det tar sin tid att göra 500 vinylomslag för hand.
– Det är en specialgrej sådär, för alla hipsters. Jag satt i tio timmar i går och bara limmade. Sen ska jag stämpla alla, och numrera.
Han sträcker på sina 201 centimeter.
– Jag kan bli sån att jag vägrar avbryta arbetet, att jag inte reser mig från stolen innan jag limmat klart. Jag gillar inte när det hänger oknutna trådar i luften. Det är sällan i dag saker görs isolerat, det handlar mer om att visa upp vad man gör istället för att göra det bra. Det här promotionssamhället föder så mycket skit. Förvandlar glädjen över att göra något till ett tvång att synas.
Vi sitter i köket i den gula trävillan från 1930-talet. Med jämna mellanrum vänder Daniel Norgren blicken ut genom påskriset mot den bländande aprilsolen.
– Vilken dag vi fick i dag, upprepar han flera gånger glatt.
Här är han hemma. I lilla Rude, Tvärred, har han sedan sex år tillbaka slagit rot tillsammans med frun Petra och katterna Boris och Lillemor. Runt knuten finns vackra ekskogar och öppna fält som vetter ner mot Åsundens strandkant. Varje dag promenerar Daniel Norgren i två timmar, samma milslånga slinga runt byn.
– Jag är naturromantiker. Att gå ut och gå blir som att vädra ut ett gammalt hus – man kommer hem med idéer som man inte ens visste fanns. Jag tänker mycket och det är enklare i naturen, säger han.
Det är på vandringarna nya skivan Alabursy har växt fram. Själva inspelningarna sker dock i "lekrummet" på övervåningen. Daniel Norgren duckar för att inte slå i huvudet när vi kliver in i något som mest liknar en samlares verkstad. Längs med väggarna står diverse inspelningsmanicker och ett tiotal orglar.
– Jag älskar dem. Lägger jag ner karriären kan jag bli orgelreparatör (skratt).
På det lilla skrivbordet ligger en gammal kassettbandspelare. Genom dess fyra kanaler är hela plattan inspelad.
– Jag ville begränsa mig. Genom att jobba såhär så får jag i princip mixa allt innan det spelas in, och det känns verkligen som ett hantverk. Det kommer med en massa skit som bidrar till stämningen, nu blev det väl på gränsen till vad ett normalt öra pallar.
Alabursy är en avskalad skiva, mycket av det bluesiga stompet som länge varit Daniel Norgrens signum är borta. Istället får orgelsamlingen komma till tals i finstämda folkballader.
– Jag vill inte kalla det en medelålderskris men... det händer saker i livet som väcker stora frågor. Jag har skrivit väldigt mycket om döden. Jag är som besatt av den. Inte på ett negativt sätt, utan mer fascinerad av tanken. Det är det största mysteriet som finns – vad händer när vi dör? säger han och låter blicken vandra ut genom fönstret.
– Under förra året, när jag skrev skivan, hade jag flera personer runt omkring mig som dog. I går var de här – nu är de borta. Hur mycket jag än tänker på det kommer jag aldrig kunna veta var de är. Det är det om är så jävla retligt och samtidigt lockande. Det är därför vi har religioner, krig, stress – för att vi alla en dag ska dö.
Är du religiös?
– Nej, jag har ingen konkret tro. Några gånger har jag varit med om såna där perfekta ögonblick att bli religiös. När man inte vet vad man ska tro. Men spirituell kanske man kan säga, jag har filosofier som ständigt rullar i huvudet.
Vi går ner för trappan till det slitna pianot som följt med sedan barndomen. Plötsligt har en hel eftermiddag flugit förbi. Och Daniel Norgren slutar aldrig prata. Han är harmonisk, varm, öppenhjärtad.
Utifrån kan du framstå som något... folkskygg. Nu känner jag tvärtom?
– Nja. Jag tycker inte illa om folk, men har en påtaglig sida: jag trivs väldigt bra i att vara själv. Jag gillar inte städer. Tänker bättre när jag får vara i fred. Så det är självvalt. Vi har vårt liv här och trivs med det. Det är skönt att komma hem efter turnéer och plocka i landet eller laga bilen.
Det låter lyxigt, att ha all den här tiden?
– Det handlar om val. Nu har jag nått ett mål i mitt liv där jag helt kan fokusera på musiken. Jag gör inget annat: spelar, skriver, går. Men det kräver att man väljer bort grejer. Jag har ingen Iphone. Jag behöver inte veta vad folk gör. Jag går inte på krogen. Det här är hela mitt liv. Lyxen ligger i att jag kommit på vad jag vill göra.
Närmast väntar release av skivan och en efterföljande turné i norra Europa, med stopp på Folkan i Borås på valborgsmässoafton. Daniel Norgren har under det senaste decenniet växt fram som en av de största inom den alternativa scenen i Sverige, men trots erbjudanden från större bolag har han valt att fortsätta jobba med parhästen Pelle Nyhage på Superpuma Records i Östra Frölunda. Hustrun Petra Wester Norgren är också med i teamet som illustratör och turnéledare.
Allt för att behålla kontrollen över sin musik. Men ändå ständigt med blicken mot horisonten.
– Jag vill göra allt: filmmusik, turnera i Australien, USA, Kanada. Samarbeta med andra musiker, typ Rammstein. Och köpa fler orglar.
Daniel Norgren följer oss till farstun. Han öppnar upp ytterdörren och sträcker på sig i vårluften.
– Vilken dag vi fick i dag, ändå.
(Publicerad i Borås Tidning den 4 april 2015)
